Dan andersson med mjuka händer

som mitt, redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, och jag fördes bort av anden att få ro. Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, och min rätta väg är hög och underbar. Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran. 1 dan andersson dikter 2 som darrar i nattens vind. Du är fager, Brogren, i eldglans röd, där du gnider din svarta fiol, för mat och för brännvin du glömt all nöd, och din panna är ljus som en sol. Och Jon, där du sitter vid grytan din, en baron i din mollskinnsskrud, se, fast åren ha garvat ditt sega skinn, i ditt sot är du ung som en gud!. 3 var ligger luossa 4 redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, och jag fördes bort av anden att få ro. Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, och min rätta väg är hög och underbar. Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran. 5 Dan Andersson vässar under dessa år sin författardröm. I september skriver han till August Strindberg och ber om ett exemplar av dennes En blå bok. Med brevet sänder han en kortfattad självbiografi – ”Min autography” – som inleds: Jag föddes år i en låg hydda af det allra lägsta slaget. 6 A E7 Satt jag tyst vid hennes sida, hon vars hjärta var som mitt E7 A redde hon med mjuka händer ömt vårt bo D A hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt E7 A och jag fördes bort av anden att få ro. D A Det jag älskar, det är bortom bergen och fördolt i dunkelt fjärran E7 A och min rätta väg är hög och underbar. 7 omkring tiggarn från luossa chords 8 Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,. 9 Som eld och ljus mig smekte ; dina mjuka jungfruhänder, ; i himlens kalla stjärnglans ; såg jag ditt mörka hår. 10 ögonljus från det som var och är i evighet. Nu sjunger jag: kom, ljumma regn, kring blad och nya barr, och spela milt på säv och strå din dämpade gitarr! Mitt hjärtas port jag låtit upp för vind som dansar in, i vår, i vår, o bröder, är all världens glädje min! Dikt av Dan Andersson. 11